Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har nu varit hemma med Leon i nio månader, det går så fort och det händer så mycket hela tiden. Jag kände att det vore roligt att skriva ner en del av det som sker i vår vardag. Dels för oss själva men också för släkt och vänner som är intresserade.
Usch, stackars liten!! Det är riktigt jobbigt när små pluttar får feber, då är det skönt att bara sitta i famnen. Hoppas att springet är tillbaka i benen nu!
SvaraRaderaVi kan väl ses snart!
Kram från oss!!!
Ja det var synd om honom :( Nu är febern borta och han busar igen, lite snorig och rosslig men ingen fara :)Ja, vi får synas snart :)
SvaraRaderaKram kram